WHO och dess ackrediterade svenska nätverk Nationella healthy cities har som långsiktigt mål att alla ska uppnå så bra hälsa som möjligt och att alla individer ska involveras i det här arbetet. Ingen skulle bli gladare än jag om man lyckades och ska jag vara ärlig så tror jag att det går att komma bra mycket längre i folkhälsoarbetet än vad vi har gjort. Fast man ska heller inte vara negativ och säga att det går alltför sakta, för fler och fler kommuner vaknar och det har sällan pratas så mycket folkhälsa som nu och vi har fått en större insikt i att folkhälsa handlar om allt som vi gör i en kommun. Till exempel är miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen en av Huddinges viktigaste folkhälsoarbetare. Hur de planerar för vägar, tillgång till naturen med mera är för de flesta av oss en av de viktigaste faktorerna för hur bra vi mår.
Men som engagerad även i kostfrågorna – en av vår tids stora folkhälsofrågor – så kan jag inte annat än att i mitt stilla sinne fundera över hur vi ska nå så bra hälsa som möjligt om inte den mat vi äter blir bättre. Även vi som lägger ner både tid och planering när det gäller det vi äter har svårt att äta så bra som vi skulle önska. Tänker man då på dem som aldrig ens lagar mat, så inser man vilken torftig föda de ofta äter. Det ena efter det andra avslöjandet om matfusk kommer ständigt. Med det inte sagt att det inte har fuskats förr, för det har det gjorts ända sedan man började köpa färdiga råvaror, men tekniken har blivit otroligt mycket mer förfinad för att kunna fuska och den drivs ständigt framåt. Sedan har vi fått en radda, jag tusentals, tillsatser som vi inte tidigare åt. Många av dem både naturliga och harmlösa, men långt ifrån alla. Hur påverkar det här vår hälsa och varför är forskningen på samverkanseffekterna kring dessa så bristfällig?
Det är mycket att fundera över, men att debatten kring folkhälsa ändå förs på den nivå som den gör ger mig gott hopp om stora steg i rätt riktning.
Katharina Wallenborg, kommunalråd med ansvar för folkhälsa