Nu när dyningarna har lagt sig efter ”bulldoserns” framfart och vi nu har fått lite distans till nej-sidans domedagsprofeter och deras sätt att hantera sanningen, så kan jag bara konstatera att dom använt varenda krona av sin kampanjbudget på 350 000kr (ska jämföras mot ja-sidans 50 000kr) till att bedriva en långt ifrån sanningsenlig kampanj, där målsättningen endast koncentrerades till att skrämma folket till att rösta nej, med argument som inte håller i en renodlad debatt som är baserad på fakta. Men trots att det bedrevs en till synes smutsig kampanj av nej-sidan, så har ändå 40% röstat ja till delning, vilket skall ses som ett resultat, där det finns ett stort missnöje hos boende i vår östra kommundel och som bör beaktas av våra distansstyrande politiker.
Det som jag ändå känner mig stolt över så här i efterhand, är att vi inom Drevvikenpartiet har bedrivit en kampanj, med argument som tål att belysas och att vi idag inte har självutnämnda ”generaler” inom partiet, som har svårt att bestämma sig för vilket ben man ska stå på. Där har jag svårt att finna trovärdighet och tilltro.
Ramon