Moldavien ligger ju inte direkt nästgårds, men jag vill ändå blogga om det landet då jag för några veckor sedan hade förmånen att besöka det. Jag har tidigare berättat om ICLD, alltså Internationellt centrum för lokal demokrati där jag ingår i ett mentorprogram där vi är ett antal så kallade toppolitiker som träffar kvinnor från länder i olika världsdelar och då främst öststater i Europa. Tanken är att vi ska vara ett stöd samt att vi ska utbyta erfarenheter och att de genom bland annat studiebesök i våra kommuner ska få kunskap och inspiration till hur just demokratin och jämställdheten kan utvecklas.
Efter att ha besökt Moldavien, som alltså har två representanter i projektet, så har jag fått en helt annan bild av landet än vad jag hade innan. Eller rättare sagt, jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig, men när jag reste hem så hade jag en bra och positiv känsla. Mycket är långt ifrån bra i landet och det är dessutom ett av Europas fattigaste, men det är lätt att med fördomar tro att allt är dåligt bara för att ett land inte är rikt. Så behöver det inte vara och man jobbar med förbättringar på många sätt.
Jag bodde i Chisinau, deras huvudstad, men besökte även en by i närheten som heter Budesti. Trots att byn på många håll inte ens hade asfalterade vägar, så jobbade man modernt på många sätt, framför allt med barn och ungdomar och de hade till exempel en väldigt fin fritidsgård. Något annat de hade var ett stall med en fint målad manege där de arbetade med handikappade barn, något som jag inte ens har sett här hemma.
I själva huvudstaden var det ett fantastiskt folkliv och alla generationer var ute och i centrum fanns flera parker, men alla stadsdelar hade minst en park fick vi veta. Visserligen var många byggnader i ett hemskt skick, men arkitekturen var otroligt fin. Många pratade för övrigt engelska, så det var inget problem att röra sig ute på egen hand om man behövde fråga om något.
Ska ett land utvecklas i rätt riktning när man befinner sig i deras situation så är det viktigt att media inte bara visar upp den negativa bilden, för den stämmer sällan. Det ett land som Moldavien behöver är intryck och samarbete med omvärlden och turister som kommer dit och stärker ekonomin, men det tar mycket längre tid om bara det negativa dominerar. Jag insåg verkligen vikten av att vi rika länder delar med oss till fattigare och då talar jag inte främst om pengar, för det behövs så mycket mer. Som avslutning så kan jag lägga till att vi även fick träffa en riksdagsledamot och hon berättade att de hade det bästa utlandssamarbetet med just svenska politiker och det gjorde mig väldigt glad. Vi har en skyldighet att hjälpa andra och på kuppen så lär vi oss själva mycket. En vinna-vinnasituation alltså.
Katharina Wallenborg, kommunalråd med ansvar för jämställdhet och demokrati