Enligt arbetsförmedningen så är mer än var fjärde arbetssökande hos dem funktionsnedsatt. Naturligtvis så är det så att många har en eller flera funktionsnedsättningar och det är ju inget att argumentera emot, men mer än var fjärde? Det är inte utan att man undrar om det inte är samhället som är för snabb med etiketter ibland. Alla är inte stöpta i samma form och vi kanske ska bli bättre på att acceptera det. Även kommunerna som arbetsgivare behöver bredda sin syn på vilka som är anställningsbara och bättre leva upp till den mångfald och jämlikhet som man jobbar för.
Utöver de traditionella funktionshindren så vägs även håltagning/piercing in som ett funktionshinder. Det är ju lätt avhjälpt, för är det så framträdande så kan man ju ta bort näsringen eller vad det nu skulle vara som inte passar för just det jobbet som man söker. Det jag vill säga här är att när sådana saker också vägs in så blir ju siffrorna än mer uppseendeväckande.
Men håller vi oss till det man traditionellt brukar tänka på så handlar det nog många gånger om att vi gärna ser att människor är mer perfekta än vad de egentligen är. Ju hårdare vi blir i våra bedömningar, ju fler stänger vi ute. Så vad är det vi bör göra för att fler ska få jobb? Titta på vilka defekter som de har, eller bättre se vilka företräden som de har?
Katharina Wallenborg, gruppledare
Det här är riktigt bra och tänkvärt. Viktigast i texten är kanske det med acceptansen för allas rätt att vara en individ. Men man får heller aldrig glömma att min rätt att vara individ aldrig få gå utanpå din rätt att vara individ. Med det sagt, om vi kan lära oss att bättre tåla varandra skulle vi få ett mer inkluderande samhälle.