TV och tidningar har den senaste tiden rapporterat om boenden för missbrukare där både alkoholkonsumtion och narkotikaanvändning är tillåtet, bland annat på Västberga boende. Där har de sociala myndigheterna släppt kravet på nykterhet, en tidigare så viktig princip i svensk socialpolitik. Tanken är att ett värdigt liv är viktigare än ett nyktert liv och att man vill ge uteliggare och andra som inte kan få ett vanligt boende tak över huvudet. Den nya boendeformen anses vara humanitär och ekonomiskt försvarbar då kostnaden per person sägs vara en tredjedel av vad en uteliggare kostar samhället i sjukvård och boende på härbärgen. Västbergamodellen kritiseras nu från många håll och Socialstyrelsen kommer att granska boendet.

I Huddinge öppnade förra månaden ett nytt boende för äldre missbrukare. Det är inrymt in ett gult hus i Lissma och har åtta platser. Personal finns på plats hela dygnet och regelbundna nykterhetskontroller görs med alkomätare. Finns misstanke om annat missbruk kan de boende få lämna urinprov.

Huddinges nya boende för äldre missbrukare i Lissma.
Nolltolerans är den enda rätta vägen, var ska man annars dra gränsen? På Västberga går gränsen vid upptäckt av större kvantiteter narkotika hos de boende, då kontaktar de polisens gatulangningsgrupp!
Men att få någon att sluta med droger när andra missbrukar runt omkring en är ju nästan omöjligt, så något utarbetat mål om att de här människorna ska bli drogfria finns inte. Inom Västbergamodellen finns ingen behandling, så inte heller i Lissma. Däremot har man boendestödjare och nolltoleransen mot alkohol och andra droger betyder att de boende får en ärlig chans att fortsätta sin drogfrihet, ett kriterium för att få en plats i Lissma.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden