Alkohol och äldreomsorg är två ämnen som alla har en åsikt om. Äldre dricker mer än tidigare. Det finns färre nykterister i den åldersgruppen och fler med alkoholdiagnos. En markant ökning finns särskilt bland kvinnor. Det faktiska antalet ökar också då fler blir allt äldre. Frågan har aktualiserats i samband med missbruksutredningen 2011, i en lägesrapport från Socialstyrelsen 2012 samt i nya lagen om alkoholservering på äldreboenden som kom i år.
Det finns dålig kunskap i vården om detta, vilket också kan innebära under- och feldiagnostisering. Fallolyckor, depression, förvirring med mera kan också bero på alkoholkonsumtion men tolkas som konsekvens av normalt åldrande. Det anses också att de äldre inte har nytta av missbruksbehandling.

 

Det är vanligt att brukarna av hemtjänst har alkoholproblem enligt personalen men personalen får ingen speciell utbildning kring det. Det finns olika rutiner/riktlinjer hur de ställer sig till inköp av alkohol. Några köper till alla, några till ingen och några bara till dem som inte är missbrukare.

Är inköp på Systembolaget att betrakta som en dagligvara? Idag är det upp till utförarna att bestämma. Socialstyrelsen slår fast att man inte får ransonera utan brukaren har självbestämmanderätt. Alltså läggs ansvaret på den enskilde hemtjänstpersonalen att förhandla med brukaren. Vissa mediciner som de äldre tar går inte ihop med alkohol och på demensboenden kan det vara direkt olämpligt. Det borde vara det som styr ifall man ska tillhandahålla alkohol.

Det borde vara självklart att arbeta preventivt och att prata om riskerna med att äldre tål alkohol sämre. En jämförelse kan vara riskbruksprojektet där man frågar gravida om alkoholvanor och som inneburit en sänkning av konsumtionen från 30 till 6 procent bland gravida.

Kan man få samma effekt om man ta upp frågan bland äldre? Men vem ska göra vad? Är det äldreomsorgspersonalen eller vårdpersonal och kopplat till missbruksenheten? Samverkan mellan äldreomsorg och missbruksvård i enskilda ärenden finns bara i nio av stockholmskommunerna och i hälften av stadsdelarna. Här skulle Huddinge kunna föregå med gott exempel och ta tag i frågorna.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden