Var på ett utmärkt seminarium om hur det är att vara anhörig till kriminella och vad samhället kan göra. Arrangörer var den ideella organisationen Skyddsvärnet som driver flera sociala företag.

Första föredragshållaren var Sanna Lundell som berättade sin gripande historia om sonen som mördat sin sambo.  Förutom den personliga tragedin det innebar fick vi en inblick i hur myndigheter behandlar anhöriga till brottslingar. Allt ifrån hur frustrerande det är att inte får information om vad som hänt till att behöva deklarera julklapparna till sonen i fängelset. Sanna har sedan startat en anhörigförening för att kunna hjälpa andra i samma situation.
Birgitta Persson från Kriminalvården berättade vilka resurser de har att arbeta med anhöriga och främst barn till kriminella. På det området har det hänt mycket i Sverige sedan 90-talet. Nu har varje anstalt minst ett barnombud och besöksrummen är anpassade efter barnen.

Pappa och kriminell, Norstedts förlag

 

Här vill jag passa på att rekommendera en bok av Niklas Malmborg och Geir W Stakset.  De har intervjuat en rad grovt kriminella män som före, under eller efter tiden i fängelset också blivit pappor. De ville med boken ta reda på hur situationen är för barnen och hur papporna tänker kring föräldraskapet och kriminaliteten.

På kommunnivå finns det däremot inte mycket stöd att hämta för anhöriga. I socialtjänstlagen nämns visserligen de anhörigas rätt till stöd men inte uttalat att det även gäller anhöriga till brottslingar. Här är det upp till varje socialtjänst att tolka lagen och utforma stöd. Ska ta reda på hur det är i Huddinge.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden