av | 10 dec, 2012 | Sociala frågor
TV och tidningar har den senaste tiden rapporterat om boenden för missbrukare där både alkoholkonsumtion och narkotikaanvändning är tillåtet, bland annat på Västberga boende. Där har de sociala myndigheterna släppt kravet på nykterhet, en tidigare så viktig princip i svensk socialpolitik. Tanken är att ett värdigt liv är viktigare än ett nyktert liv och att man vill ge uteliggare och andra som inte kan få ett vanligt boende tak över huvudet. Den nya boendeformen anses vara humanitär och ekonomiskt försvarbar då kostnaden per person sägs vara en tredjedel av vad en uteliggare kostar samhället i sjukvård och boende på härbärgen. Västbergamodellen kritiseras nu från många håll och Socialstyrelsen kommer att granska boendet.
I Huddinge öppnade förra månaden ett nytt boende för äldre missbrukare. Det är inrymt in ett gult hus i Lissma och har åtta platser. Personal finns på plats hela dygnet och regelbundna nykterhetskontroller görs med alkomätare. Finns misstanke om annat missbruk kan de boende få lämna urinprov.
 |
| Huddinges nya boende för äldre missbrukare i Lissma. |
Nolltolerans är den enda rätta vägen, var ska man annars dra gränsen? På Västberga går gränsen vid upptäckt av större kvantiteter narkotika hos de boende, då kontaktar de polisens gatulangningsgrupp!
Men att få någon att sluta med droger när andra missbrukar runt omkring en är ju nästan omöjligt, så något utarbetat mål om att de här människorna ska bli drogfria finns inte. Inom Västbergamodellen finns ingen behandling, så inte heller i Lissma. Däremot har man boendestödjare och nolltoleransen mot alkohol och andra droger betyder att de boende får en ärlig chans att fortsätta sin drogfrihet, ett kriterium för att få en plats i Lissma.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden
av | 19 nov, 2012 | (Folk)Hälsa (kost, idrott psykisk hälsa), Sociala frågor
I socialutskott 3 där jag sitter som ersättare får vi ofta ärenden där missbrukare ska placeras på olika behandlingshem. Av utredningarna framgår oftast att de börjat väldigt tidigt med alkohol och andra droger. Några exempel: Man provade cannabis vid 12 år, provat heroin vid 20 och sen det mesta. Kvinna alkoholdebut vid 12 år, berusad tre gånger per vecka vid 14 år, tog cannabis och ecstasy vid 14 år, provade kokain vid 15 år och använde det två gånger per vecka vid 17 år. Man sniffade i sjuan, rökte cannabis vid 13 år och regelbundet vid 16, amfetamin vid 14 år och regelbundet vid 18 år, missbrukat ADHD-medicin. Kvinna alkoholdebut vid 10 år, använde cannabis och amfetamin regelbundet vid 11 år, tog heroin vid 12 år och metadon med mera vid 15 år.
En entydig forskning visar att de som börjar dricka alkohol tidigt också har en större risk att utveckla missbruk senare i livet. Håkan Fransson, drogförebyggare i Öckerö kommun berättade under Huddinge demokratidagar hur de lyckats halvera ungdomsdrickandet och skjuta upp alkoholdebuten med mer än två år, från jullovet årskurs sju till sommaren efter nian. Det är viktiga år inte bara för att risken för missbruk minskar utan också för unga kroppar inte är gjorda för att tåla alkohol förrän i 25-årsåldern. Dessutom är risken för olyckor och misshandel betydligt högre om man är berusad.
I verksamhetsplanen för socialnämnden i Huddinge finns flera insatser för att komma tillrätta med hög alkohol- och droganvändning hos våra ungdomar. Förebyggande insatser lönar sig i längden. I Öckerö har man dessutom sett att minskningen av alkoholkonsumtionen bland ungdomar också gett en minskning av rökning, narkotikamissbruk och skolk. Jag saknar ett lika tydligt politiskt ställningstagande att vi i Huddinge kommun inte accepterar att ungdomar under 18 år dricker alkohol.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden
av | 20 sep, 2012 | Äldreomsorg, Jämställdhet och jämlikhet, Sociala frågor
Alkohol och äldreomsorg är två ämnen som alla har en åsikt om. Äldre dricker mer än tidigare. Det finns färre nykterister i den åldersgruppen och fler med alkoholdiagnos. En markant ökning finns särskilt bland kvinnor. Det faktiska antalet ökar också då fler blir allt äldre. Frågan har aktualiserats i samband med missbruksutredningen 2011, i en lägesrapport från Socialstyrelsen 2012 samt i nya lagen om alkoholservering på äldreboenden som kom i år.
Det finns dålig kunskap i vården om detta, vilket också kan innebära under- och feldiagnostisering. Fallolyckor, depression, förvirring med mera kan också bero på alkoholkonsumtion men tolkas som konsekvens av normalt åldrande. Det anses också att de äldre inte har nytta av missbruksbehandling.
Det är vanligt att brukarna av hemtjänst har alkoholproblem enligt personalen men personalen får ingen speciell utbildning kring det. Det finns olika rutiner/riktlinjer hur de ställer sig till inköp av alkohol. Några köper till alla, några till ingen och några bara till dem som inte är missbrukare.
Är inköp på Systembolaget att betrakta som en dagligvara? Idag är det upp till utförarna att bestämma. Socialstyrelsen slår fast att man inte får ransonera utan brukaren har självbestämmanderätt. Alltså läggs ansvaret på den enskilde hemtjänstpersonalen att förhandla med brukaren. Vissa mediciner som de äldre tar går inte ihop med alkohol och på demensboenden kan det vara direkt olämpligt. Det borde vara det som styr ifall man ska tillhandahålla alkohol.
Det borde vara självklart att arbeta preventivt och att prata om riskerna med att äldre tål alkohol sämre. En jämförelse kan vara riskbruksprojektet där man frågar gravida om alkoholvanor och som inneburit en sänkning av konsumtionen från 30 till 6 procent bland gravida.
Kan man få samma effekt om man ta upp frågan bland äldre? Men vem ska göra vad? Är det äldreomsorgspersonalen eller vårdpersonal och kopplat till missbruksenheten? Samverkan mellan äldreomsorg och missbruksvård i enskilda ärenden finns bara i nio av stockholmskommunerna och i hälften av stadsdelarna. Här skulle Huddinge kunna föregå med gott exempel och ta tag i frågorna.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden
