av | 11 nov, 2014 | Jämställdhet och jämlikhet, KS och KF
Jodå, det går framåt för jämställdheten i primärkommunernas fullmäktigen, men det går väl inte med rasande fart kanske. Från förra till den alldeles nya mandatperioden så har antalet kvinnor ökat med endast 0,7 procentenheter och numera finns det alltså 43,7 procent kvinnor i våra 290 fullmäktigeförsamlingar. Men visst kunde det vara sämre och när kvinnorna fick rösträtt år 1921 så var faktiskt motståndet väldigt stort mot att de dessutom skulle få ta på sig uppdrag. Nu ses det som självklart och jag utgår ifrån att alla partier jobbar för att hälften av uppdragen ska gå till kvinnorna. Däremot så är det nog svårt att få exakt 50-50, men visst kan vi väl bättre än 43,7? Det är bara att invänta nästa val och se om partierna lyckas bättre då.
Men hur ser det ut för Drevvikenpartiet? Vi tappade ju vårt tredje mandat trots fler röster, så vi har numera bara två platser i kf och de innehas av en kvinna och en man, samma när det gäller våra två ersättare, så jämnare kan det inte bli. I december så är det dags att välja nästa periods nämndrepresentanter och vi lovar att göra vårt bästa även där.
Katharina Wallenborg, gruppledare och kf-ledamot
av | 8 maj, 2014 | (Folk)Hälsa (kost, idrott psykisk hälsa), Demokrati, Jämställdhet och jämlikhet
Moldavien ligger ju inte direkt nästgårds, men jag vill ändå blogga om det landet då jag för några veckor sedan hade förmånen att besöka det. Jag har tidigare berättat om ICLD, alltså Internationellt centrum för lokal demokrati där jag ingår i ett mentorprogram där vi är ett antal så kallade toppolitiker som träffar kvinnor från länder i olika världsdelar och då främst öststater i Europa. Tanken är att vi ska vara ett stöd samt att vi ska utbyta erfarenheter och att de genom bland annat studiebesök i våra kommuner ska få kunskap och inspiration till hur just demokratin och jämställdheten kan utvecklas.
Efter att ha besökt Moldavien, som alltså har två representanter i projektet, så har jag fått en helt annan bild av landet än vad jag hade innan. Eller rättare sagt, jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig, men när jag reste hem så hade jag en bra och positiv känsla. Mycket är långt ifrån bra i landet och det är dessutom ett av Europas fattigaste, men det är lätt att med fördomar tro att allt är dåligt bara för att ett land inte är rikt. Så behöver det inte vara och man jobbar med förbättringar på många sätt.
Jag bodde i Chisinau, deras huvudstad, men besökte även en by i närheten som heter Budesti. Trots att byn på många håll inte ens hade asfalterade vägar, så jobbade man modernt på många sätt, framför allt med barn och ungdomar och de hade till exempel en väldigt fin fritidsgård. Något annat de hade var ett stall med en fint målad manege där de arbetade med handikappade barn, något som jag inte ens har sett här hemma.
I själva huvudstaden var det ett fantastiskt folkliv och alla generationer var ute och i centrum fanns flera parker, men alla stadsdelar hade minst en park fick vi veta. Visserligen var många byggnader i ett hemskt skick, men arkitekturen var otroligt fin. Många pratade för övrigt engelska, så det var inget problem att röra sig ute på egen hand om man behövde fråga om något.
Ska ett land utvecklas i rätt riktning när man befinner sig i deras situation så är det viktigt att media inte bara visar upp den negativa bilden, för den stämmer sällan. Det ett land som Moldavien behöver är intryck och samarbete med omvärlden och turister som kommer dit och stärker ekonomin, men det tar mycket längre tid om bara det negativa dominerar. Jag insåg verkligen vikten av att vi rika länder delar med oss till fattigare och då talar jag inte främst om pengar, för det behövs så mycket mer. Som avslutning så kan jag lägga till att vi även fick träffa en riksdagsledamot och hon berättade att de hade det bästa utlandssamarbetet med just svenska politiker och det gjorde mig väldigt glad. Vi har en skyldighet att hjälpa andra och på kuppen så lär vi oss själva mycket. En vinna-vinnasituation alltså.
Katharina Wallenborg, kommunalråd med ansvar för jämställdhet och demokrati
av | 8 apr, 2014 | Demokrati, Jämställdhet och jämlikhet
Igår godkändes demokrati- och mångfaldsberedningens rapport för 2013 i kf. Som ordförande så redogjorde jag för det arbete som har skett och som sker inom våra ansvarsområden. En av ledamöterna i kf reagerade över att jag tog upp sådant som skedde ute i verksamheterna, men det är ju bland annat där som vi får bekräftelse på att kommunen gör det de ska och att DMB tar rätt initiativ och bevakar uppdragen på rätt sätt. Vi är nämligen en beredning och inte en nämnd och jobbar alltså inte som en sådan och vi har heller inte någon stor budget. Men vi engagerar oss mycket i vad som händer i verksamheterna. Bland annat har vi två år på rad bjudit in alla verksamhetschefer och det här året så ska vi utvärdera det som vi har fått redovisat och de dokument som som alla nämnder tar fram.
Utvecklingen av demokrati- och jämställdhetsarbetet har tagit rejäl fart de senaste åren och Huddinge kommun har ingått i två jämställdhetsprojekt genom SKL som heter HåJ 1 och HåJ 2, HåJ står för Hållbar jämställdhet. Där har bland annat arbete med utbildning av politiker och anställda varit en del, män i förskolan en annan och jämställdhet inom LSS-boendena en tredje. Det här är bara några exempel på jämställdhetsarbetet och det finns mycket mer då alla förvaltningar är involverade.
När det gäller demokratin så började vi i höstas diskutera och planera för de kommande valen och att få vara en del av ett supervalår är väldigt spännande. Till exempel så kommer gymnasieskolorna att göra väldigt mycket för att uppmärksamma detta. Kanske kan vi bli en av de bästa kommunerna när det gäller att få många förstagångsväljare att rösta?
Katharina Wallenborg, ordförande DMB
av | 30 jan, 2014 | (Folk)Hälsa (kost, idrott psykisk hälsa), Demokrati, Jämställdhet och jämlikhet
Vad innebär det att vara inkluderad? Om vi tar ordets negativa motsats och analyserar det litet kort, exkluderande. Att vara exkluderad eller utesluten från en grupp, samhället eller arbetsmarknaden är något som antingen bryter mot demokratins värdegrund eller till och med mot de mänskliga rättigheterna i fråga om rätten till liv och förutsättning att förverkliga sig själv.
Ett inkluderande är ett berikande, det innebär en möjlighet för gruppen, samhället eller arbetsmarknaden att få ta del av unika erfarenheter. Varje individ bär på ett batteri av erfarenheter som i många fall kan vara ovärderliga för den som väljer att inkludera.
Katharina skrev insiktsfullt senast här på bloggen om funktionshindrade på arbetsmarknaden och att även piercade individer räknades in i statistiken. Jag menar att listan kan göras betydligt längre. Att ha ett icke svenskklingande namn eller att ha ett mindre attraktivt yttre är faktorer som kan innebära ett funktionshinder på en arbetsmarknad som styrs av tillgång och efterfrågan. Många av dessa individer kan dessutom vittna om ogynnsamma förhållanden då arbetsmarknaden borde stå till de sökandes fördel.
Är det inte vad individen kan tillföra i fråga om erfarenhet och kompetens som bör styra? Att inkludera en arbetsmarknads-handikappad borde ju öppna upp för en ny marknad för den organisation som väljer att inkludera hellre än att agera exkluderande.
Jag hoppas på ett inkluderande 2014
Tomas Ekroth, valledare för Drevvikenpartiet
av | 30 jan, 2014 | (Folk)Hälsa (kost, idrott psykisk hälsa), Jämställdhet och jämlikhet
I går skrev jag om funktionshinder i arbetslivet och det gjorde jag eftersom jag önskar att vi var mer toleranta mot varandra och såg tillgångarna hos varandra före hindren. Det är lätt att reagera om någon avviker från det som man anser tillhör det normala och jag tycker att begreppet ”funktionshinder” har gått för långt när piercing räknas in i det. Däremot så kan det vara ett hinder givetvis och i vissa arbeten kan det finnas fullt rimliga skäl till att inte acceptera det, men det är en annan sak.
Jag skulle vilja utveckla det som jag började diskutera igår, för som i de flesta fall så finns det alltid två sidor av saker och ting. Trots att jag verkligen vill att vi ska bli mer toleranta mot varandra, så önskar jag samtidigt att vi släppte lite på individualismen ibland. När man läser om arbetssökande som både tackar nej till och även stämmer arbetsgivare för att de inte får se ut hur de vill på arbetsplansen så blir jag upprörd. Det finns sociala regler och det finns regler som en arbetsgivare kan ha fullt fog för och jag tror att det är bra om vi kan lära oss att skilja på privat- och arbetsliv. Att kunna visa hänsyn och förstå att man inte representerar sig själv på jobbet, utan att det är arbetsplatsen som man representerar förebygger sådana konflikter. Men självklart så ska kraven vara rimliga och det ska finnas grund för de krav som en arbetsgivare ställer oavsett vad det handlar om.
Med andra ord så går det både att öka toleransen mot varandra samtidigt som man som individ anpassar sig till de krav som finns i arbetslivet.
Katharina Wallenborg, gruppledare
av | 12 dec, 2013 | Barnomsorg, Jämställdhet och jämlikhet
Kanske har du tagit del av debatten kring språk- och talförskolan här i Huddinge. Vi har flera barn som har behov av stöd och fler blir det och tyvärr så finns det en begränsning geografiskt i hur bra vi är på att erbjuda plats på språk- och talförskola. Nu kommer kommunen att arbeta om organiseringen och bli bredare just när det gäller geografin. Det gör vi genom att skapa fler avdelningar för de här barnen. Vissa föräldrar tackar nämligen nej till plats då resorna kan bli långa, vilket för vissa barn är jobbigt när man är så liten.
Det finns farhågor om att kvalitén ska bli sämre för att förvaltningen nu genomför vissa förändringar och bland annat på grund av att vi ska integrera barnen med andra barn utan dessa problem. För mig som är engagerad i jämlikhetsfrågor så känns det enbart positivt. Det är viktigt att vi lär känna varandra och ser att vi kan vara olika men ändå ha en självklar plats i till exempel en förskolegrupp eller på något annat ställe i samhället.
Givetvis kommer barnen fortsätta att få allt stöd som de behöver och förändringen ska ses som ett komplement då språk- och talförskolan i Flemingsberg kommer att fortsätta sin verksamhet, men fler förskolor än de få som har det idag får alltså språk- och talavdelningar. Den senaste forskningen visar att vi ska jobba inkluderande här och inte exkluderande och så önskar jag att man tänkte inom fler områden.
Katharina Wallenborg, vice ordförande förskolenämnden
