av | 13 nov, 2013 | Demokrati, Jämställdhet och jämlikhet
Igår var jag för Drevvikenpartiets räkning med i en paneldebatt tillsammans med andra Huddingepolitiker. Det var Kvinnojouren som hade bjudit in till denna viktiga och intressanta kväll. Den började med information om jouren och regeringens arbete för att minska våld i hemmet mot kvinnor. Det är sorgligt att vi lever i ett samhälle där kvinnojourer ska behövas och diskussionerna hade stort fokus på hur vi kan förebygga sådant här. Men vi fick också höra om hur svårt det kan vara för en kvinna när hon hamnar i exempelvis en rättsprocess. Det är inte lätt att driva sin sak om kanske vårdnaden om barnen när man ska träffa sin förövare igen första gången efter det sista övergreppet. Diskussionen handlade även om varför det är kvinnan som ska behöva lämna hemmet och inte tvärtom, ifall hon nu skulle vilja bo kvar.
Det finns så otroligt mycket mer att göra och själv efterlyste jag bland annat att den här debatten alltid måste vara levande så att inte frågan kommer i skymundan. Jag tror även att vi föräldrar kan göra en avgörande insats här. Hur talar vi till våra barn? Vilket språk använder vi? Anser vi som de förebilder vi är att dispyter löses med våld?
För inte så länge sedan så kallade en kändis i Sverige en annan för ”jävla fitta”. Vilka signaler sänder det till hennes barn och alla andra barn och ungdomar? Pratar man på det här sättet så säger man indirekt till sina söner att det är okej att inte visa tjejer respekt och ännu värre, man lär sina döttrar att de inte är värda mer än att de får ta sådant här. Det stärker verkligen inte deras självkänsla och lär dem när det är dags att reagera för att man blir illa behandlad.
I Huddinge har vi ett mycket gott samarbete med Kvinnojouren och de får ekonomiskt stöd från kommunen, men trots detta så var vi överens om att vi alla kan göra mer för att stödja och uppmärksamma deras arbete. Heder åt den här verksamheten. ”Tyvärr” så fyller de 30 år i år och jag hoppas innerligt att de inte ska behövas i 30 år till.
Katharina Wallenborg, kommunalråd med ansvar för jämställdhet och folkhälsa
av | 14 aug, 2013 | (Folk)Hälsa (kost, idrott psykisk hälsa), Bostäder och infrastrukturprojekt, Jämställdhet och jämlikhet
Den frågan har jag tagit upp förr och då när det handlar om det tråkiga uttrycket ”utsatta områden”. Nu har jag läst ett nytt och det är ”utanförskapspräglade områden”. Det är inte nytt som sådant, men jag hade i alla fall inte lagt det på minnet ifall jag hade hört det tidigare. Här i Huddinge har vi hittills inte använt det och jag hoppas innerligt att vi invånare slipper att se det nämnas i samma mening som Huddinge kommun. För vem av oss vill bo i ett utanförskapspräglat område? Det räcker att en enda gång använda ett sådant omdöme i till exempel en tidningsintervju så är det sedan otroligt svårt att tvätta bort stämpeln.
Det är inte utan att man undrar hur stor kreativiteten egentligen kan vara när det gäller att hitta på benämningar för områden med problem. Finns det problem så ska dessa identifieras, för det är först då som man kan komma tillrätta med dem, men man behöver inte uppfinna ord som ger en mer nedsättande stämpel än nödvändigt och det av den enkla anledning att det inte är representativt för majoriteten av de boende och det gör att självkänslan för området sjunker hur bra man än trivs där. De flesta människor trivs faktiskt där de bor, även om utomstående kanske inte tror det och då vill man inte att området ska pratas ner.
Vi har bostadsområden i Huddinge där det finns problem av olika slag som är större jämfört med andra delar av kommunen, men det berättigar inte till att prata om utsatthet, utan det bästa vi kan göra är att lyfta fram allt positivt, för det överväger alltid och har man det utgångsläget så är det lättare att förändra det som behövs också. Alla i Huddinge ska tillåtas att känna stolthet för det område som de bor i och det känner man mer anledning till om andra också ser det positiva som finns där.
Katharina Wallenborg, gruppledare
av | 25 sep, 2012 | Jämställdhet och jämlikhet
Jämlikhet är något som vi talar allt mer om i Huddinge och även om det inte har talats så mycket om det under just det begreppet så har vi självklart arbetat med frågorna, men alltså under andra benämningar. Men självklart så har vi fått ett annat fokus nu när själva begreppet jämlikhet har hamnat i fokus efter oförtjänt glömska. Tyvärr har vissa upplevt det lite laddat, men ordet är utmärkt och jag är glad att vi äntligen kan prata jämlikhet utan dramatik.
Igår beslutades i kommunstyrelsen att Huddinge skulle ingå i ett nätverk/utvecklingsarbete som SKL har bjudit in till. Vi hade turen att komma med där tillsammans med åtta andra kommuner, landsting och regioner. Eller turen och turen… om man får slå sig för bröstet lite så har nog vårt tidigare arbete varit bidragande till att vi blev en av de utvalda.
Det ska bli spännande att se vad som kommer ut av det här, men eftersom Huddinge är en kommun som visar framfötterna i mycket och dessutom har visionen om att bli en av länets tre mest attraktiva kommuner, så tvivlar jag inte en sekund på att vi kommer att ha stor nytta av nätverket och att mycket positivt kommer att hända i vår kommun.
Katharina Wallenborg, kommunalråd med ansvar för jämställdhet och jämlikhet
av | 20 sep, 2012 | Äldreomsorg, Jämställdhet och jämlikhet, Sociala frågor
Alkohol och äldreomsorg är två ämnen som alla har en åsikt om. Äldre dricker mer än tidigare. Det finns färre nykterister i den åldersgruppen och fler med alkoholdiagnos. En markant ökning finns särskilt bland kvinnor. Det faktiska antalet ökar också då fler blir allt äldre. Frågan har aktualiserats i samband med missbruksutredningen 2011, i en lägesrapport från Socialstyrelsen 2012 samt i nya lagen om alkoholservering på äldreboenden som kom i år.
Det finns dålig kunskap i vården om detta, vilket också kan innebära under- och feldiagnostisering. Fallolyckor, depression, förvirring med mera kan också bero på alkoholkonsumtion men tolkas som konsekvens av normalt åldrande. Det anses också att de äldre inte har nytta av missbruksbehandling.
Det är vanligt att brukarna av hemtjänst har alkoholproblem enligt personalen men personalen får ingen speciell utbildning kring det. Det finns olika rutiner/riktlinjer hur de ställer sig till inköp av alkohol. Några köper till alla, några till ingen och några bara till dem som inte är missbrukare.
Är inköp på Systembolaget att betrakta som en dagligvara? Idag är det upp till utförarna att bestämma. Socialstyrelsen slår fast att man inte får ransonera utan brukaren har självbestämmanderätt. Alltså läggs ansvaret på den enskilde hemtjänstpersonalen att förhandla med brukaren. Vissa mediciner som de äldre tar går inte ihop med alkohol och på demensboenden kan det vara direkt olämpligt. Det borde vara det som styr ifall man ska tillhandahålla alkohol.
Det borde vara självklart att arbeta preventivt och att prata om riskerna med att äldre tål alkohol sämre. En jämförelse kan vara riskbruksprojektet där man frågar gravida om alkoholvanor och som inneburit en sänkning av konsumtionen från 30 till 6 procent bland gravida.
Kan man få samma effekt om man ta upp frågan bland äldre? Men vem ska göra vad? Är det äldreomsorgspersonalen eller vårdpersonal och kopplat till missbruksenheten? Samverkan mellan äldreomsorg och missbruksvård i enskilda ärenden finns bara i nio av stockholmskommunerna och i hälften av stadsdelarna. Här skulle Huddinge kunna föregå med gott exempel och ta tag i frågorna.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden
av | 17 jul, 2012 | Jämställdhet och jämlikhet
WHO och dess ackrediterade svenska nätverk Nationella healthy cities har som långsiktigt mål att alla ska uppnå så bra hälsa som möjligt och att alla individer ska involveras i det här arbetet. Ingen skulle bli gladare än jag om man lyckades och ska jag vara ärlig så tror jag att det går att komma bra mycket längre i folkhälsoarbetet än vad vi har gjort. Fast man ska heller inte vara negativ och säga att det går alltför sakta, för fler och fler kommuner vaknar och det har sällan pratas så mycket folkhälsa som nu och vi har fått en större insikt i att folkhälsa handlar om allt som vi gör i en kommun. Till exempel är miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen en av Huddinges viktigaste folkhälsoarbetare. Hur de planerar för vägar, tillgång till naturen med mera är för de flesta av oss en av de viktigaste faktorerna för hur bra vi mår.
Men som engagerad även i kostfrågorna – en av vår tids stora folkhälsofrågor – så kan jag inte annat än att i mitt stilla sinne fundera över hur vi ska nå så bra hälsa som möjligt om inte den mat vi äter blir bättre. Även vi som lägger ner både tid och planering när det gäller det vi äter har svårt att äta så bra som vi skulle önska. Tänker man då på dem som aldrig ens lagar mat, så inser man vilken torftig föda de ofta äter. Det ena efter det andra avslöjandet om matfusk kommer ständigt. Med det inte sagt att det inte har fuskats förr, för det har det gjorts ända sedan man började köpa färdiga råvaror, men tekniken har blivit otroligt mycket mer förfinad för att kunna fuska och den drivs ständigt framåt. Sedan har vi fått en radda, jag tusentals, tillsatser som vi inte tidigare åt. Många av dem både naturliga och harmlösa, men långt ifrån alla. Hur påverkar det här vår hälsa och varför är forskningen på samverkanseffekterna kring dessa så bristfällig?
Det är mycket att fundera över, men att debatten kring folkhälsa ändå förs på den nivå som den gör ger mig gott hopp om stora steg i rätt riktning.
Katharina Wallenborg, kommunalråd med ansvar för folkhälsa
av | 12 jun, 2012 | Jämställdhet och jämlikhet, Sjukvård
Vi träffade enhetschefen för Carema Vårdcentral i Skogås, Camilla Törnfeldt. Syftet med besöket var att få veta hur och när chefen tänker lösa problemet som uppstått på vårdcentralen Skogås för ett tag sedan.
Skogåsborna har flera gånger vänt sig till Drevvikenpartiets förtroendevalda för att få hjälp att förbättra situationen på deras vårdcentral. De har inte längre känt sig trygga. Dp är ett lokalt parti och problemet på Carema Vårdcentral Skogås är ett lokalt problem som bara rör Skogås invånare. För dp och överhuvudtaget i kommunen är folkhälsa en av de viktigaste punkterna.
Problemet på Carema Vårdcentral Skogås:
Några husläkare har sagt upp sig härifrån förra året och många patienter har blivit av sina husläkare. Patienterna är missnöjda med de inhyrda staffettläkarna, som man upplever inte bryr sig på samma sätt om deras hälsa som de husläkare de haft förut. Folk känner sig inte trygga utan sin egen husläkare. Man vill inte komma på besök till en ny läkare varenda gång. Flera har flyttat till en annan vårdcentral för att få hjälp av en permanent anställd läkare. Detta är inte heller någon bra lösning eftersom folk vill ha en läkare i sitt närområde.
Det saknas fortfarande två läkare som är fast anställda enligt Camilla Törnfeldt som hoppas att problemet löser sig till hösten. Det är dock mycket svårt att få läkare att söka de fasta tjänsterna eftersom jobbet som stafettläkare är betydligt bättre betalt. Landstinget borde ändra föreskrifterna så att det blir lättare att anställa nya läkare.
Jolanta Szutkiewicz, ledamot kommunfullmäktige
Ingalill Söderberg, partistyrelsen
