Hot och våld mot politiker hör inte hemma i en demokrati!

Förra veckan hände en ytterst obehaglig sak, en grov misshandel ägde rum i en politikers hem. Igår fick en annan politiker en tårta i ansiktet. Det första hade kunnat gå mycket värre med tanke på vad som hände, men även en tårta är förkastligt. Människor som begår sådana här handlingar har självklart inte tänkt igenom vad de gör och de värnar absolut inte demokratin. Varför väljer så många att gå andra vägar än den demokratiska?

Själv blir jag både arg och ledsen då jag tillhör majoriteten som faktiskt anser att man ska framföra sina åsikter på fredlig väg och med respekt för sina medmänniskor. Dessutom så var ju ovanstående inte enbart ett angrepp på de här två personerna, utan även handlingar som kväser det öppna och demokratiska land som vi har förmånen att leva i. Det är handlingar som gör att fler undviker politiken idag, trots att det vi behöver är fler förtroendevalda och inte färre.

Det finns många politiker i Sverige som jag inte alls delar åsikter med, men jag har respekt för deras engagemang och jag anser att i en demokrati så måste man acceptera att andra kan tycka annorlunda än en själv. Medborgare som inte delar den åsikten är de farligaste, för de anser att det är deras och deras åsikter allena som ska råda och det tar jag starkt avstånd ifrån. Jag som individ har rätt till mina åsikter och för mig är det självklart att andra har rätt till sina, även om det finns åsikter som jag inte endast ogillar, utan till och med blir ledsen över. Jag tycker däremot att det bästa är att vi får vara öppna med vad vi tycker, för det är först då som vi får en bra debatt och saker kommer fram i ljuset istället för att pyra under ytan på ett osunt sätt.

Katharina Wallenborg, gruppledare

Våra barn är en lönsam investering

Det ligger en motion till kommunfullmäktige om att inrätta en social investeringsfond i Huddinge. Flera kommuner har redan gjort det och till exempel Norrköping ligger långt framme. De har avsatt en stor summa pengar där kommunala nämnder får söka pengar för förebyggande arbete och de ska sedan betala tillbaka dessa när investeringen gett resultat.

Det är en god tanke men mycket svårt att genomföra i praktiken. I Södertälje är regelverket för deras sociala investeringsfond så krångligt att ingen nämnd ännu sökt pengar. Det kan också vara svårt att visa vilken av flera verksamheter som gett effekt och som i så fall ska betala tillbaka.
Förebyggande arbete bland barn och ungdomar kan spara stora pengar för
skadegörelse längre fram. Här branden i Skogås vid tiden för Husbykravallerna

 

Drevvikenpartiet är för sociala investeringar, det vill säga att satsa förebyggande på barn och ungdomar så att de inte hamnar i missbruk, arbetslöshet eller kriminalitet. Däremot är vi inte för fonder och krångliga regelverk. Det är bättre att satsa nu på det arbete som redan genomförs inom Samkraft Huddinge och att öka samverkan med den ideella sektorn. Den vinst som sen uppstår kan läggas på att implementera arbetssätten i ordinarie verksamhet.

 

Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden

Bättre klottersanering och parkskötsel

Ogräs i och utanför planteringar i Skogås

I går kväll deltog jag i ett samtal med boende i Segeltorp arrangerat av miljöpartiet med anledning av Huddinge demokratidagar. Förutom många synpunkter på utveckling av centrum och önskad dragning av Spårväg Syd så kretsade mycket av samtalen om klotter och dålig skötsel av grönytor. Det känner vi igen från östra kommundelen och jag har skrivit om det flera gånger tidigare.

Vi kunde konstatera att kommunens klotterpolicy inte följs i Segeltorp heller och att det finns mycket övrigt att önska i form av slyröjning längs vägarna och ogräsrensning i planteringar. Är det ambitionsnivån som är för hög i förhållande till tilldelade medel för detta eller är det fel i organisationen?
Klotter i viadukten under
järnvägen vid Mulleängen
I närliggande bostadsområdet, Snättringe, hade villaföreningen tagit saken i egna händer och målar återkommande över klotter på elskåp och liknande. Det är verkligen ingen utveckling som vi vill se men jag förstår deras frustration när boendemiljön förfulas och inget görs från kommunens sida, trots upprepade klagomål från de boende.
Det här var också en fråga vi diskuterade vid Drevvikenpartiets höstkonferens och vi lär återkomma till det även framöver. Hur det ser ut i våra bostadsområden är jätteviktigt för trivseln och upplevelsen av trygghet.
Ingalill Söderberg, politisk sekreterare

Anhörig till en brottsling

 

Var på ett utmärkt seminarium om hur det är att vara anhörig till kriminella och vad samhället kan göra. Arrangörer var den ideella organisationen Skyddsvärnet som driver flera sociala företag.

Första föredragshållaren var Sanna Lundell som berättade sin gripande historia om sonen som mördat sin sambo.  Förutom den personliga tragedin det innebar fick vi en inblick i hur myndigheter behandlar anhöriga till brottslingar. Allt ifrån hur frustrerande det är att inte får information om vad som hänt till att behöva deklarera julklapparna till sonen i fängelset. Sanna har sedan startat en anhörigförening för att kunna hjälpa andra i samma situation.
Birgitta Persson från Kriminalvården berättade vilka resurser de har att arbeta med anhöriga och främst barn till kriminella. På det området har det hänt mycket i Sverige sedan 90-talet. Nu har varje anstalt minst ett barnombud och besöksrummen är anpassade efter barnen.

Pappa och kriminell, Norstedts förlag

 

Här vill jag passa på att rekommendera en bok av Niklas Malmborg och Geir W Stakset.  De har intervjuat en rad grovt kriminella män som före, under eller efter tiden i fängelset också blivit pappor. De ville med boken ta reda på hur situationen är för barnen och hur papporna tänker kring föräldraskapet och kriminaliteten.

På kommunnivå finns det däremot inte mycket stöd att hämta för anhöriga. I socialtjänstlagen nämns visserligen de anhörigas rätt till stöd men inte uttalat att det även gäller anhöriga till brottslingar. Här är det upp till varje socialtjänst att tolka lagen och utforma stöd. Ska ta reda på hur det är i Huddinge.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden