Därför är det viktigt att röstdela

Riksangelägenheter behandlas i riksdagen, sådant som rör din vardag behandlas av dina kommunpolitiker. Förmodligen bryr du dig om vad som händer där du bor och verkar och därför bör du kanske röstdela. Fundera på vad som är viktigt för dig lokalt.
I ett riksdagsval är ofta ideologier och andra övertygelser avgörande för vilket parti du kommer att rösta på, många röstar dessutom lika i riksdagsval och kommunalval. Det tycker vi i Drevvikenpartiet är synd. I kommunalvalet är det viktigt att du röstar på ett parti som har ambitioner i det område där du bor och som vill det du vill eftersom det i kommunalhuset sker sådant som kommer att påverka din vardag i mångt mycket större utsträckning än i riksdagshuset som främst engagerar sig i lagstiftning.
Dina politiker i kommunen beslutar om vad som ska byggas och var, det är kommunen som påverkar vilken skatt du ska betala men även var lekplatser, parkeringar, förskolor, skolor och cykelställ ska uppföras. Med andra ord sådant som kommer att ha en direkt påverkan på ditt närområde och miljön där du bor.
I Sverige idag finns det lokala partier i nästan hälften av våra 290 kommuner, dessa lokala partier engagerar sig frågor som antingen är av lokalpolitisk karaktär eller i specifika sakfrågor. Drevvikenpartiet verkar främst för frågor som rör Huddinges östra kommundel men vi har givetvis även ett fullständigt och heltäckande partiprogram. Vi brinner för att värna småskaligheten i vår kommundel och för att få mat fri från tillsatser och som är lagad från grunden i våra skolor och förskolor. Vi har drivit frågor som kommunal plogning av Drevviken vintertid, öppna förskolor i alla kommundelar, att en ny sporthall i Skogås ska byggas, vilket var Drevvikenpartiets största valfråga 2010, klubbhus med omklädningsrum på Nytorps mosse vid Östra gymnasiet, fler gång- och cykelvägar, buss till Länna handelsområde, trygghetspatrull/grannstödsbil, ljusdesign och andra brottsförebyggande åtgärder.
Att rösta olika i riksdags- och kommunalval kallas att röstdela och det är om frågor likt dem jag räknat upp ovan är viktiga för dig som det är viktigt att röstdela. Vi vill givetvis att du ska rösta på Drevvikenpartiet, men det viktigaste är att du värnar demokratin och tänker efter vad som är viktigt för just din kommundel och att du inte röstskolkar.
Tomas Ekroth, valledare för Drevvikenpartiet

Var är alla 15 – 20 procent som kan tänka sig att arbeta politiskt?

Ja däremellan pendlar siffrorna när SCB frågar Huddinges invånare om de kan tänka sig att arbeta politiskt. Jag önskar innerligt att dessa invånare gjorde slag i saken och gick med i ett parti och blev förtroendevalda. Hur många tänker egentligen på att vi som har uppdrag inte tillhör en större skara än 25 promille?

Först och främst handlar det här om demokrati; den måste vi värna om och det ska vi göra tillsammans. Men sedan så är det ju så att ju fler som är med ju bättre blir det sociala kapitalet och fler människors röster blir hörda. Det handlar om i vilket område som vi bor och även om många av besluten som tas är övergripande så är lokalkännedomen ofta väldigt viktig. Vi befinner oss också i olika delar av livet och vi har olika behov, därför behöver vi också vara fler som tillför politiken kunskap och erfarenhet.

Det är så mycket som talar för att fler borde bli politiker och i min värld så har vi alla något att bidra med. Vi har dessutom alla ett ansvar och tänk på att din röst är lika viktig som grannens som kanske redan är förtoendevald, så ställ upp du också. Det är bara vi Huddingebor som kan göra kommunen till en ännu bättre kommun att bo i. Välkommen till oss i Drevvikenpartiet, eller något annat parti som står dig närmare hjärtat.

Katharina Wallenborg, ordförande i demokrati- och mångfaldsberedningen

Har 65+ någon plats i kommunen?

Sist skrev jag om reklamfilmen som Huddinge kommun gjort där det inte syntes en enda person över 50 år. Nu har kultur- och fritidsförvaltningen gjort en film om sin verksamhetsplan. Inte heller där finns de äldre med trots att man till exempel ger föreningsbidrag och kulturstöd till en rad verksamheter för äldre. 
 
Alla politiska partier var igår inbjudna till ett samtal med styrelsen för pensionärsorganisationen SPF i Huddinge. Det var ett trevligt samtal där mycket kretsade kring hur man kan bryta isolering och skapa mötesplatser för seniorer. Man ville också höra hur vi tänker kring delaktighet och hur föreningen kan vara en remissinstans i olika samhällsplaneringsfrågor.
 
För det senare finns redan Pensionärsrådet där de båda stora föreningarna SPF och PRO finns representerade. Syftet med rådet är att pensionärerna ska få möjlighet att påverka och lämna synpunkter på den kommunala verksamheten i frågor som rör äldre, oavsett vilken nämnd som behandlar frågan.
När det gäller mötesplatser satsar kommunen mycket på seniorträffarna där äldre kan träffas och delta i olika aktiviteter med fokus på hälsa och välmående. 
 
Seniorer i Sjödalsparken under seniorveckan
Pensionärsföreningarna har också en omfattande verksamhet så det råder ingen brist på idéer eller möjligheter. Svårigheten verkar istället vara att nå ut till nya grupper. Det är inte längre självklart att gå med i en pensionärsförening när man fyller 65 och senare bli steget kanske ännu större.
Kommunen borde kanske satsa på mer åldersintegrerad verksamhet. En idé som väcktes igår på mötet vara att låta äldre nyttja mötesplatserna för ungdomar på dagtid och vice versa. Ett smartare sätt att använda lokaler som kan ge inspiration till samverkan över generationsgränserna. Ungdomar kan till exempel lära de äldre om den nya tekniken och de äldre kan lära ungdomarna om historia eller hantverk.
 
Ingalill Söderberg, politisk sekreterare

Delaktighet – men inte för alla

Delaktighet är vägledande för Huddinge kommun. Det skriver man i inledningen till den handbok i delaktighet som kommunen gav ut för några år sedan.  Vidare skriver man ”För att vi ska kunna ta tillvara människors kunskap måste de få vara delaktiga. Genom ökad delaktighet kan vi få fördjupad kunskap innan vi fattar beslut och verkställer dem”.
Kommunens handbok för delaktighet

 

Sen följer en verktygslåda för hur man kan arbeta med olika former av delaktighet och fortsätter: ”Delaktighetsarbetet i Huddinge ska leda till att så många som möjligt deltar och utnyttjar sina möjligheter att påverka” Slutligen finns det tips på hur man ska bjuda in till olika möten för att få många deltagare.
Vackert så, men i torsdags hade kommunens tjänstemän misslyckats på samtliga punkter när man bjöd in till ett informationsmöte med anledning av det samråd om Entré Skogås som nu genomförs. Kallelse till mötet fanns bara på kommunens hemsida under ett par dagar och väldigt nära mötet. Ingen information fanns med i kommunens stående annons i Mitt i Huddinge och ingen affischering gjordes, trots att kommunen betalar en firma för att affischera på de fyra tavlorna i den östra kommundelen. Programhandlingarna skulle enligt uppgift finnas bakomdisken på Skogås bibliotek, alltså inte ens uppsatta i lokalen.
Den som inte har tillgång till Internet och dessutom lyckat titta in på kommunens hemsida rätt dag hade alltså ingen möjlighet att veta om mötet. Av de femtontal som trots allt hittade till Sjötorpsskolan på kvällen var en tredjedel från Drevvikenpartiet, ytterligare några från andra partier och från, den av planen direkt berörda, jordlottsföreningen.
Jag hoppas att detta var en engångsföreteelse och att man i fortsättningen följer den handbok som kommunen tagit fram för ökad delaktighet. Möjlighet att tycka till om planen för Entré Skogås finns till den 13 juni.

 

Ingalill Söderberg, politisk sekreterare

Demokrati och jämställdhet i Moldavien

Moldavien ligger ju inte direkt nästgårds, men jag vill ändå blogga om det landet då jag för några veckor sedan hade förmånen att besöka det. Jag har tidigare berättat om ICLD, alltså Internationellt centrum för lokal demokrati där jag ingår i ett mentorprogram där vi är ett antal så kallade toppolitiker som träffar kvinnor från länder i olika världsdelar och då främst öststater i Europa. Tanken är att vi ska vara ett stöd samt att vi ska utbyta erfarenheter och att de genom bland annat studiebesök i våra kommuner ska få kunskap och inspiration till hur just demokratin och jämställdheten kan utvecklas.

Efter att ha besökt Moldavien, som alltså har två representanter i projektet, så har jag fått en helt annan bild av landet än vad jag hade innan. Eller rättare sagt, jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig, men när jag reste hem så hade jag en bra och positiv känsla. Mycket är långt ifrån bra i landet och det är dessutom ett av Europas fattigaste, men det är lätt att med fördomar tro att allt är dåligt bara för att ett land inte är rikt. Så behöver det inte vara och man jobbar med förbättringar på många sätt.

Jag bodde i Chisinau, deras huvudstad, men besökte även en by i närheten som heter Budesti. Trots att byn på många håll inte ens hade asfalterade vägar, så jobbade man modernt på många sätt, framför allt med barn och ungdomar och de hade till exempel en väldigt fin fritidsgård. Något annat de hade var ett stall med en fint målad manege där de arbetade med handikappade barn, något som jag inte ens har sett här hemma.

I själva huvudstaden var det ett fantastiskt folkliv och alla generationer var ute och i centrum fanns flera parker, men alla stadsdelar hade minst en park fick vi veta. Visserligen var många byggnader i ett hemskt skick, men arkitekturen var otroligt fin. Många pratade för övrigt engelska, så det var inget problem att röra sig ute på egen hand om man behövde fråga om något.

Ska ett land utvecklas i rätt riktning när man befinner sig i deras situation så är det viktigt att media inte bara visar upp den negativa bilden, för den stämmer sällan. Det ett land som Moldavien behöver är intryck och samarbete med omvärlden och turister som kommer dit och stärker ekonomin, men det tar mycket längre tid om bara det negativa dominerar. Jag insåg verkligen vikten av att vi rika länder delar med oss till fattigare och då talar jag inte främst om pengar, för det behövs så mycket mer. Som avslutning så kan jag lägga till att vi även fick träffa en riksdagsledamot och hon berättade att de hade det bästa utlandssamarbetet med just svenska politiker och det gjorde mig väldigt glad. Vi har en skyldighet att hjälpa andra och på kuppen så lär vi oss själva mycket. En vinna-vinnasituation alltså.

Katharina Wallenborg, kommunalråd med ansvar för jämställdhet och demokrati