av | 10 dec, 2012 | Sociala frågor
TV och tidningar har den senaste tiden rapporterat om boenden för missbrukare där både alkoholkonsumtion och narkotikaanvändning är tillåtet, bland annat på Västberga boende. Där har de sociala myndigheterna släppt kravet på nykterhet, en tidigare så viktig princip i svensk socialpolitik. Tanken är att ett värdigt liv är viktigare än ett nyktert liv och att man vill ge uteliggare och andra som inte kan få ett vanligt boende tak över huvudet. Den nya boendeformen anses vara humanitär och ekonomiskt försvarbar då kostnaden per person sägs vara en tredjedel av vad en uteliggare kostar samhället i sjukvård och boende på härbärgen. Västbergamodellen kritiseras nu från många håll och Socialstyrelsen kommer att granska boendet.
I Huddinge öppnade förra månaden ett nytt boende för äldre missbrukare. Det är inrymt in ett gult hus i Lissma och har åtta platser. Personal finns på plats hela dygnet och regelbundna nykterhetskontroller görs med alkomätare. Finns misstanke om annat missbruk kan de boende få lämna urinprov.
 |
| Huddinges nya boende för äldre missbrukare i Lissma. |
Nolltolerans är den enda rätta vägen, var ska man annars dra gränsen? På Västberga går gränsen vid upptäckt av större kvantiteter narkotika hos de boende, då kontaktar de polisens gatulangningsgrupp!
Men att få någon att sluta med droger när andra missbrukar runt omkring en är ju nästan omöjligt, så något utarbetat mål om att de här människorna ska bli drogfria finns inte. Inom Västbergamodellen finns ingen behandling, så inte heller i Lissma. Däremot har man boendestödjare och nolltoleransen mot alkohol och andra droger betyder att de boende får en ärlig chans att fortsätta sin drogfrihet, ett kriterium för att få en plats i Lissma.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden
av | 10 dec, 2012 | (Folk)Hälsa (kost, idrott psykisk hälsa), Demokrati
Du har säkert hört begreppet tidigare och du kommer säkert att höra det många gånger igen. Politiker och tjänstemän ska nu vara med i en tävling där regeringen delar ut 100 miljoner kronor nästa år och lika mycket året därpå till den kommun som är bäst på att minska denna utsatthet. De kommuner som blir bäst på att lösa sociala problem med mera vinner i denna tävling mest pengar. Kritiken har kommit både från oppositionspolitiker och från företrädare för allianspartierna även om det finns vissa politiker lokalt som tycker att idén är bra.
Jag tycker att det är toppen om det går att lösa de problem som finns, men att sätta vissa på kartan på det här viset är jag väldigt tveksam till då man återigen offentligt bekräftar var problemen finns och indirekt vart man inte ska flytta om man går i de tankarna, eller till och med får människor att flytta till andra bostadsområden. Ingen vill ju bo i ett utsatt område, eller hur!
Det finns många andra sätt att ta tag i problemen anser jag och tänker osökt på storstadssatsningen som blev ett projekt med en utvärdering som inte sa speciellt mycket. Det gjorde heller inte att namnet Skogås fick en knuff i rätt riktning, speciellt inte som vi tragiskt nog hade två mord i kommundelen veckan innan den trädde i kraft. Jag hade önskat att man skjutit till pengar på annat sätt än att Huddinge tillsammans med sex andra kommuner fick symbolisera vart problemen var som störst.
Den här gången är det alltså en tävling som ska pågå och nio kommuner ingår. Huddinge är inte en av dem.
Katharina Wallenborg, ordförande
av | 7 dec, 2012 | (Folk)Hälsa (kost, idrott psykisk hälsa), Bostäder och infrastrukturprojekt, Demokrati
Man kan undra hur många gånger politiker och tjänstemän egentligen har diskuterat Vårby och kommundelens bostadssituation. Vi pratar allt som oftast om blandade upplåtelseformer, men varför är Vårby undantaget från detta? Nu vet jag att ambitionen är att blanda bättre, men faktum kvarstår: 70 procent bor i hyresrätt. För många är det en bra form av boende, men man måste ha möjlighet att välja annan upplåtelseform om man skulle vilja det.
Ett annat problem i Vårby är trångboddheten. Ingen annan kommundel har så få bostäder som är större än tre rum och kök som just denna. Nu är det visserligen bara 27 procent som säger sig bo för trångt, men visst är det praktiskt att ha lite större om familjen växer. Däremot så är det viktigt att ha ettor och tvåor också och det i alla delar av Huddinge så klart, för när det är dags att flytta hemifrån så är det oftast en mindre bostad som man börjar med. För övrigt så är det många som bor ensamma längre fram i livet som också vill ha en liten lägenhet, så efterfrågan på dessa kommer alltid att finnas.
Vill vi göra Vårby attraktivt så är en större variation när det gäller bostäderna ett måste, det är jag övertygad om och förutsättningarna finns utan tvekan. Det är en vacker kommundel och den ligger dessutom längs tunnelbanan, vilken är den enda som finns i Huddinge. Nära till Kungens kurva är det också, nordens största köpcentrum. Avslutningsvis så vill jag säga att vi i majoriteten jobbar för ovanstående och jag hoppas att det inte kommer att ta allt för lång tid innan vi är i land med arbetet.
Katharina Wallenborg, ordförande
av | 19 nov, 2012 | (Folk)Hälsa (kost, idrott psykisk hälsa), Sociala frågor
I socialutskott 3 där jag sitter som ersättare får vi ofta ärenden där missbrukare ska placeras på olika behandlingshem. Av utredningarna framgår oftast att de börjat väldigt tidigt med alkohol och andra droger. Några exempel: Man provade cannabis vid 12 år, provat heroin vid 20 och sen det mesta. Kvinna alkoholdebut vid 12 år, berusad tre gånger per vecka vid 14 år, tog cannabis och ecstasy vid 14 år, provade kokain vid 15 år och använde det två gånger per vecka vid 17 år. Man sniffade i sjuan, rökte cannabis vid 13 år och regelbundet vid 16, amfetamin vid 14 år och regelbundet vid 18 år, missbrukat ADHD-medicin. Kvinna alkoholdebut vid 10 år, använde cannabis och amfetamin regelbundet vid 11 år, tog heroin vid 12 år och metadon med mera vid 15 år.
En entydig forskning visar att de som börjar dricka alkohol tidigt också har en större risk att utveckla missbruk senare i livet. Håkan Fransson, drogförebyggare i Öckerö kommun berättade under Huddinge demokratidagar hur de lyckats halvera ungdomsdrickandet och skjuta upp alkoholdebuten med mer än två år, från jullovet årskurs sju till sommaren efter nian. Det är viktiga år inte bara för att risken för missbruk minskar utan också för unga kroppar inte är gjorda för att tåla alkohol förrän i 25-årsåldern. Dessutom är risken för olyckor och misshandel betydligt högre om man är berusad.
I verksamhetsplanen för socialnämnden i Huddinge finns flera insatser för att komma tillrätta med hög alkohol- och droganvändning hos våra ungdomar. Förebyggande insatser lönar sig i längden. I Öckerö har man dessutom sett att minskningen av alkoholkonsumtionen bland ungdomar också gett en minskning av rökning, narkotikamissbruk och skolk. Jag saknar ett lika tydligt politiskt ställningstagande att vi i Huddinge kommun inte accepterar att ungdomar under 18 år dricker alkohol.
Ingalill Söderberg, ledamot i socialnämnden
av | 30 nov, 2007 | Kommundelning
Den 10 december ska kommunfullmäktige ta ställning till om Skogås-Trångsund ska få folkomrösta om att bilda egen kommun. Partiet har genom åren kommit i kontakt med flera kommuner som har bildats de senaste 17-18 åren och fått uteslutande positiv information från dessa.
Ett område där försämring skett för Skogås-Trångsund är inom den sociala servicen. Stora nedskärningar har gjorts för invånarna då avstånden blivit allt större genom åren. Nu är i princip allt flyttat till centrala Huddinge och Flemingsberg.
Enligt socialförvaltningen skulle invånarna i Skogås-Trångsund trots detta få sämre service om vi fick en egen kommun. Det håller vi inte med om då service på plats alltid är att föredra. Dessutom finns det bevis för att servicen i mindre kommuner är bättre än i större. Att man ger bättre service ju mer specialkunskap man har stämmer alltså inte alltid.
Enligt Ersta-Sköndals högskolas utredning (som finns på regeringens hemsida) så säger man bland annat följande: ”Den ökade uppdelningen och specialiseringen mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och socialtjänst leder ovillkorligen fram till ökade behov av samordning. Lösningen kan då bli projekt.” Man driver alltså utvecklingen i en riktning som blir byråkratisk och kostar pengar. I utredningen nämns också att de som söker hjälp ofta känner att de får svårt att hitta rätt när specialiseringen går för långt och det här handlar även specialisering inom olika förvaltningar och inte bara mellan dem.
Visst finns det även positiva aspekter i och med specialisering, vilket också tas upp i utredningen, men för invånaren är det ofta bättre att få träffa en tjänsteman med bredare kunskap och ett helhetstänkande än en med ”stuprörstänkande”. I större kommuner ökar stuprörstänkandet och med det kostnaderna och det är väl ändå för invånarnas skull vi har vår service?
Katharina Wallenborg, kommunalråd (dp)
